Bio och nyckelpanik
Jag är nyss hemkommen efter en bio-titt med Chris och Tove. Vi såg Försoning; engelskt drama med bl a Kiera Knightley som utspelades på 30-talet. Rätt ok faktiskt. Och min bild av Kiera är nu förändrad. i positiv bemärkelse. Det är ju så avgörande vad man ser skådespelare i för någon karaktär. This one jag gillar.
Vrålhungrig som jag var satt jag och frenetiskt tuggade på cashewnötter. Gott!
Men i mörkret under filmen burrade min mobil något så envist. Mamma ringde... om, om och om igen. Jag tröck av och jag svarade väsande om vartannat men hon fattade inte. Haha. Jag messade lisa och bad henne säga till mamma att sluta ringa så förbannat. (antog att ett sms till mamma inte skulle ge något).
Efter bion gick/sprang jag hem i den lilla vårjackan (självklart) och väl hemma upptäcker jag att jag har glömt min nyckel i min andra jacka. Braaa. Ner på stan igen och in på jobbet och grabba nyckel. Så irriterad. Det gjorde det inte bättre att massa småungar på sportlovshäng skulle kommentera/skrika/hälsa längs hela min färd. Ååå. Så nu är jag varm i sinne och själ igen efter lite utagerande. Nu blir det te och repris av andra avenyn.
Godkväll
