Maria

Nu har jag startat min kåvepenin-kur. Hade en packe hemma som jag beslutsamt har börjat knapra på.
Igår tog jag det bara lugnt. Sjukt tråkigt och jag klättrade på väggarna men jag får satsa på att ha dessto roligare de kommande helgerna istället. 
Gårdagens jobb gick rätt så bra... eller mycket bra tillochmed. Alla blev nöjda och glada. Men på möhippan som vi hade efter stängning så rann all energi ur mig. I början kände jag mig på topp och även lite underhållande men på slutspurten hade jag noll kraft. Hoppas bara att dom inte trodde jag var sur. Kan så lätt missuppfattas.
Jag tog bussen till valdemarsvik efter jobbet vilket blev en panikresa. Först och främst hade jag glömt att mitt busskort hade gått ut (kunde då lika gärna tagit bilen och sluppit vänta i en timme), sedan märkte jag att det droppade från luftkonditioneringen rätt på mina armar och jag fick sitta och torka var och varannan minut med gardinerna. Men det kom in en kille som satte sig  två säten framför mig och spelade jättebra och hög musik. Kände att han räddade min resa. TILLS kärringen (förlåt) mellan oss snäste att han skulle sänka för att han störde oss andra. Åååååå 

Idag ska jag försöka få lite luft, vågar inte ens tänka på hur länge sedan det var jag tog en promenad. usch... blek, svag och jävlig. På med ett par för stora brillor och jag skulle tas som en tv-spelsnörd. Inte mig emot alltså. Med inte så mycket som en ynka solblekt slinga i håret tyder på att min sommar spenderats i mörker. Det beror visserligen på färgningen. Har laddat över bilder till datorn från Visby nu, äntligen. och mitt mörkare hår: