Maria

Nu är det kväll. Dagarna går så sjukt fort. Vad gör jag för vettigt? Jag vill vara viktig. Jag vill åstadkomma någonting bra varje dag. Inte sega mig fram och längta till nästa dag vilken ändå ser precis identisk ut. Hm. Ge mig utmaningar.
Är nu hemkommen från en kvalitétsfika som likväl kunde ha slutat i utgång. Varför inte egentligen? Det är ju nu under sommarhalvåret som liknande ativiteter inte kräver fullt så mycket planering som under höst/vår/vinter. Man kan ju bara spriiinga ut barfota och låta sitt barnasinne skapa ett rus i hjärnan och med lätta ben ta oss vartän vi önskar.
Ojoj, ironin går inte att ta fel på va? Sen när slutade man leva i ständig klagan och bara levde?