Maria

Igår gick min hjärna på högvarv. Jag blev erbjuden jobbet som jag sökt, men tackade till sist nej. Såklart att jag kommer att ångra mig 100 gånger men nu har hjärnan spökat klart ett tag och det känns ändå rätt (i 5 min tills det tvärvänder och jag vill strypa mig själv). Jaja.. nu fokar vi på framtiden och den kan man aldrig förutspå.

Igår träffade jag Empa, Michaela, Liza och Clara och mitt ärende var sista planering inför lördag, jag hoppas på en kul kväll. kan det bli annat?
Som avslutning kan jag stoltsera med att jag tog mina första steg på länge i löparväg, hängde på Gica och Empa och jag tog mig runt. Det gäller bara att komma iväg ju!

Så efter lite livskris och allmän mild panikångest i ett par dagar nu så känner jag mig i stort behov av semester. En vecka är inte nog men det kommer att bli underbart. Nu gäller det bara att hitta passet också. Herregud vart kan jag ha lagt det?! Minnet är som en 70-åring om ens det.